Norre Port och Halmstads fästning

Norre Port

Norre Port stod färdig år 1601, när Halmstad var danskt. I över 400 år har Norre Port varit den norra ingången till Halmstad och vaktat staden mot angrepp. Ursprungligen fanns fyra stadsportar, men idag är Norre Port den enda som finns kvar.

Befästningar utanför porten

Portarna var fästningens svagaste punkter och därför byggdes omfattande försvarsverk utanför dem. Utanför Norre Port anlades flera lager av befästningar, vars rester ännu kan anas i Norre Katts park. Samtidigt var portarna stadens ansikte utåt – de utformades därför påkostat och imponerande, ofta smyckade med kungens namnchiffer.

Riksväg 2

Ända fram till mitten av 1950-talet gick riksväg 2, nuvarande E6, genom porten. Norre Port blev med tiden en flaskhals för den växande biltrafiken. Stadens första trafikljus sattes upp här år 1929. År 1971 stängdes Norre Port helt för biltrafik.

Hot om rivning

Norre Port har hotats om rivning flera gånger. Först när överiga portar och fästningen revs. Men då räddades Norre port när borgaren Berndt Lidberg köpte porten och en del av vallen för att anlägga en tobaksodling.

På 1800-talet hotades porten åter av rivning, denna gång för att förbättra trafiken. Merparten av porten ägdes nu av staden, och trots att man inte visste vem som ägde den sista delen beslutade stadsfullmäktige år 1879 om rivning. Protester från Riksantikvarieämbetet stoppade dock planerna. I stället blev porten museum för Hallands Museiförening. Här visades föremål fram till år 1933, då ett nytt museum öppnade i nya lokaler – dagens Hallands Konstmuseum. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Norre Port idag

Norre Port är idag den enda bevarade av Halmstads fyra stadsportar och en av få återstående stadsportar i Sverige. Under 1970-talet restaurerades porten och förklarades som byggnadsminne. Idag är Norre Port ett kännetecken för staden och ett uppskattat kulturhistoriskt byggnadsminne i centrum.

Halmstads fästning

Efter flera krig med Sverige under 1500-talet lät kung Kristian IV stärka Danmarks grepp om västkusten genom en rad nya fästningar. Halmstad blev en viktig plats för danska trupper på väg norrut. Här kunde man även kontrollera den viktiga korsningen mellan Nissastigen och Kustvägen, som möts i Halmstad.

År 1605 var hela Halmstads fästning klar: en åtta meter hög vall av sten, jord och torv som omgav staden, tillsammans med en mur längs Nissan. Fästningen byggdes enligt tidens modernaste principer, med tjocka vallar som stod emot beskjutning och utskjutande delar som möjliggjorde effektiv försvarseld.

I fästningens alla väderstreck fanns en stadsport som kontrollerade trafiken in och ut ur staden. Norre Port skyddade infarten från norr, medan den mäktigaste porten, Öster Port, försvarade bron över Nissan. Bakom arbetet stod arkitekten Hans van Stenwinkel, som även ritade Halmstad slott. Han avled dock 1601, innan arbetet hann påbörjas, fyra år innan Halmstads fästning blev klar. Stenwinkels lärjunge, byggmästaren Willum Cornelissen, tog över och färdigställde befästningen.

Eldprovet 1676

Efter att Halmstad blivit svenskt genom freden i Brömsebro år 1645 började Halmstads fästning redan framstå som omodern. Befästningen byggdes därför successivt om och förstärktes under resten av 1600-talet.

Halmstads fästning sattes på stort prov under Skånska kriget. I augusti år 1676 kom den danska armén till Halmstad och belägrade staden. När den danske befälhavaren fick veta att en svensk armé var på väg norrifrån valde han dock att bryta belägringen och tåga söderut för att möta svenskarna vid Fyllebro, cirka 4 km söder om centrala Halmstad. Där besegrades danskarna i slaget vid Fyllebro den 17 augusti 1676. Kort därefter kom en större dansk armé under kung Kristian V tillbaka till Halmstad och inledde en ny belägring. Svenskarna hade samtidigt stärkt sitt försvar norrut, vilket gjorde att danskarna snart valde att avbryta och dra sig tillbaka. Halmstad stod emot. Den nya fästningen visade sin styrka – och belägringen i
september 1676 blev den sista.

Fästningens olika delar

Fästningen bestod av höga jordvallar som omgavs av stenmurar. De spetsiga hörnen kallas bastioner och var en plattform för fästningens artilleri. Alla bastioner hade sina egna namn: Norra, Kloster, Våghals, Västra, Mölle och Södra bastionen. Runt fästningen gick en vallgrav och Nissan.

I fästningen fanns fyra portar: Norre Port, Väster Port, Söder Port och Öster Port. Än i dag står Norre Port ståtligt kvar. Två höga jordverk för långskjutande artilleri låg på norra och nordvästra sidan av fästningen. Det är de som kallas katter. Katterna tros ha byggts upp av jorden som grävdes upp vid vallgravsbygget.

Rivning av fästningen

Trots att fästningen fortfarande var stark beslutades på 1730-talet att den skulle rivas. Skälen var flera: den var kostsam att underhålla samtidigt som man ville förhindra att en fiende kunde ta den i bruk. Hotet från Danmark mot den svenska västkusten var heller inte lika stort längre. Därmed hade Halmstad tappat sin militära betydelse. I samband med rivningen såldes portarna ut och revs så småningom. Norre Port räddades.

Kvar än i dag

Än idag kan du se Västre Katt vid korsningen Bryggaregatan / Hantverksgatan och delar av Norre Katt och Norre Port vid sin namne, Norre Katts park.

Du kan också se de gamla kasematterna – de inbyggda kanonrummen – längs med Karl XI:s väg. Vid Klammerdammsgatan finns en öppen kasematt och vid kyrkogatan finns en man kan se utifrån.